overkligt och stilla
varm luft i en hamn med oöverskådligt stora båtar och sommarnattsliknande vatten.
åh min vitlökspreeess
det är då skillnad på vitlökspress och vitlökspress. i backspegeln ser jag minnen från mitt liv med den gamla vitlökspressen som om tillvaron var fin. men nu när jag förstår känner jag mig grundlurad av mig själv. vilken illusion jag levt i! gång på gång frågar jag mig: hur kunde jag tro att den var duglig?
en ny era.
min nya vitlökspress och jag. vi är oskiljaktiga. det här är början på en lång kamratskap.
finessen sitter i dess tradiotionella utformning. kanske var jag tvungen att gå igenom tiden med den gamla vitlökspressen för att förstå skillnaden, och inte ta den smidiga men ack så effektiva pressningen av klyftorna för given. jag vet vad ni tänker nu. att jag lurades av den gamla pressens fina yttre. och jag skäms över att säga: JA! ni har rätt. men ni ska veta att jag lärt mig en läxa.
jag har skrivit en visa till min nya vitlökspress:
åh vitlökspress. du är det bästa som hänt den här veckan. du är så blank, du är så fin. och den gamla kanske var fin den också. men du är ännu bättre. när jag ser dig blir jag sugen på vitlöksmat. kanske spenatpaj. eller nåt annat.
baka drömmar
för mycket kaffe och jag tänker på en scen. gräsmattedrömmar och gröna träd.
på natten drömmer jag i färger, dofter, med smaker. sånger uppfinns. när jag var dagisliten var jag förundrad, minns hur jag frågade någon vuxen hur vi vet att världen verkligen finns. fint första existensiella-frågor-minne.
läste en bekants blogg där han skrev om en återkommande dröm han har. kom att tänka på en dröm som följt mig hela livet:
den börjar alltid med att jag åker tillbaka i tiden. med en överlägsen overklig känsla umgås jag med vänner som ännu inte vet att vi kommer lära känna varandra. jag njuter av att känna till mer än dem. lite lurigt. lite magiskt. ibland ger jag dem en tjuvtitt av framtiden, utan att avslöja att jag är därifrån, bara ler lite hemlighetsfullt.
men efter ett tag får jag obehagkänslor. av ensamheten. känslan blir mer och mer panikartad. och jag blir jätteledsen. berättar för vänner att vi kommer att bli vänner. försöker hopplöst förklara. berättar saker som vi har gjort, eller kommer att göra då. saker om dem som jag ju inte skulle kunna veta om vi inte var vänner. men ingen förstår.
sedan vaknar jag alltid ledsen.
i saw the siiign
det här kommer förmodligen varesig jag vill eller inte transformeras till kattblogg, likt jag till galen kattant, så som mjukstart: äldre katt/nyare bild.
som jag fick skickade. katt komma hit efter jag komma hem. från bremen. jobba varv!
som alltid lagom efter.
missade melodifestivalen från början till slut. men tar igen grotescogrejerna nu, alltså tycker verkligen den här är genialiskt kul!
BLINGELING
en somnare
jag försöker lära mig.
klockan är tre och fåglarna snackar redan. någon klackade på gatan hem hörde jag. mitt fönster är öppet. jag har städat morotsbitar från en lucka. det luktar vinäger i köket.
det är fan svårare just nu att komma på varför jag skulle öva än att vara det. mådde lite illa när jag kom hem idag. då ville jag stänga in mig istället för att stänga ute.
jag vet inte hur människor tänker. jag fattar inte nånting. de kallar det diisträ bara för att hela värllden har nät runt sina tankar och hittat ett ord som heter fokusera. vissa behöver inte ens göra komiihåglistor. jag kan inte inte ens höra en fågel snacka utan att spinna på hjärnsnurran. så kom avnundsjukan för människor med en målmedveten blick mot en punkt jag undrar hur skuggan faller av och nyanserar och sätter livspenseln mot munnen och kladdar upp allt som vanligt.
bloggisen
hej bloggis. det är vår ute! oldcitysquare:
och bloggis jag har gjort världens godaste sallad med massa brytbönor och gröna linser och solrosfrön och ja jag erkänner att jag la dit mer getost efter fotot togs..
hittade världens finaste fynd i ett soprum idag som jag var tvungen att fota, är det inte underbart?? kom en gubbe in och kollade konstigt på mig. en sån gubbe som säkert alltid är statist i livets skämtsketchscener i folks liv sådär när man är ensam och gör pinsamma saker som att leta i soporna och jag undrar om gubben själv har nån sån figur som ironins gudar lustigt placerar ut och oj ANDETAG och nu en punkt. här är bilden:
och en sak till, den här hatten alltså:
hejdå!
från
ner för backar från lunden i natten med en aning ljummen luft nånstans i kylan och bekväma skor och en gammal ton och alltid mycket tankar som glömmer bli ord på tangent sedan.
han som sitter på min pakethållare satt i väskan en gång som en dubbelsjäl.
jag tror mer än någon men sparar en stad av händelser som kunde varit förklädda, orden, i finare kläder om jag bara visste om dem.
sårbar är stark vet du. namn har människor. fantasi som barn. jag tror mer än någon men sparar tills tyngdlagen drar och väntar in i det sista att sålla.
många fina hemligheter bor ensamma. stor plats. hjärta är ett torg. samlas där. men jag målar på er. som magifärgen jag lägger på få.
sen är inte nu än
Mpepp och otålig vårväntan tina lilla mark och vakna men nu väntar fin kväll och om sisådär tio månader mångfaldiga länder
ahahaha plus nu
han där överlägsna willy wonka alltså.
ett känns lite kort och syndigt att erkänna.
det roliga i hursomhelst
efter inspirerande böcker lizz visat, och hur behändigt det än må vara att ta med sig ut, blir jag och akvarell inte vänner. men under fighten kan det bli kul ändå.
en för snabb eftermiddag med modell blev såhär
ateljé de angered
vaken
nu tänker jag också på en påminnelse från mig själv.
och det överväldigande ofattbara får ingen blick för det gömmer sig i något smått. att andra tänker samma är, som vi sa om att tvivla är det sista om ologikens logiska, alltid kittlande.
vintern är borta ur mitt huvud. sömnen kom tillbaka. fokuseringen med den. resepeppen bor i andetagen och som ny musik att upptäcka, oändliga värld!
förväntan
ikväll. var äntligen. en vårkänsla. jag kunde inte anat att det skulle vara en vårkväll som skulle vara försmaken. och vilken mersmak.
och med våren något nytt i luften fast just för en stund var det minnen från cigaretter av skramlade mynt och din randiga tröja ett 2003 när allt var oss i tonårens början
å-å-å tjejer
jag ser en hövding
ronja och birk idag. hanna zetterberg har ju varit riksdagsledarmot. men visste ni att dan håfström, som spelade birk, idag är journalist. i korridorerna på journalisthögskolan ropade folk tydligen skämtsamt: "håll dig på replängst avstånd"
här står om vad som hände med resten av astrid lindgrens barnskådespelare..
(roligt att han som spelade skorpan blev ovän med allan edwall i början av inpselningen av bröderna lejonhjärta och förblev det under hela filmen. och att han som spelade storebrodern jonathan var ett pain in the ass..)
kliar
ta bort gruset på gatorna
idag plus 17 dagar elikamed TASS
M i pannan är ett tecken!
slutsamlat
dagen jag besteg tvättberget och sönderdelade det i partiklar blev också dagen jag fann den strömska skattkistans oändliga innehåll, gömd bakom hindret snåriga sladdbusken under skrivbordet. jag stack mig papercutade mig. jag fällde separationstårar när jag slängde det som mina sinnens lilla gnutta sunda förnuft sa att man inte kan spara på. aldrig dammtårar i mitt hus, men rörighet eller ordnad oordning som mamma säger. öppna skåpen på egen risk myntade hon också. det var den enda regeln hon hade för mina gäster när jag var barn. det och "gå aldrig hungrig" . nu undrar jag: varför har jag sparat bowlingresultat där jag har 100 poäng mindre än de andra?
var går alla nycklar till?
vad tillhör alla laddare??
men MIN HJÄLTE!
lokalisera
vi är på jakt efter en atljé. vi har inga krav förutom att det måste finnas vatten. allt annat går att rusta upp. att det ska finnas fönster har jag slopat, vi köper starka spotlights. och allt kan bli mysigt med reningsborgssoffor och tyg på väggen, min gamla bandspelare som jag inte behöver nu när kabelanna och min älskade andreas kom in i mitt liv med sina högatalre till min dator <3, och ikeakuddar.
igår ringde vi på en på blocket, det lät ultimat, 100m2 och en hyra på 3600 i månaden. med den ytan kan man lätt dela fem personer.
kvinnan i telefonen var inte så hjälpsam med vägbeskrivningen när vi inte hade bil. men hon sa att vi skulle ta 16bussen.
"vilken hållplats?"
"närmast bron"
var hennes svar.
hennes beskriving av lokalen var att den använts som kontor och förvaring av kakel. den hade toalett men var lite kall.
efter att ha åkt till ändhållplatsen och frusna frågat folk efter gatan, ringer vi henne. men hon kan inte förklara något annat än bilvägen dit.
vi åker till hem till min vän som bor ivd frölunda torg. värmer oss med kaffe. kollar i telefonkatalogen och ser på kartan att vi varit hur nära gatan som helst. vi snackar några hundra meter. när vi ska ge oss ut på ett nytt försök och går för att ta en buss från frölunda torg har klockan hunnit bli fem på kvällen. jag ringer idioten som säger att nu är hon på hisingen, men om vi vill kan vi ju åka dit och titta på lokalen utifrån! sedan lägger hon till:
"eh.. förresten.. min man vill ha 40 tusen för den glömde jag berätta.."
så de ville alltså sälja den svart. där slutade uppdrag lokal.
så.. ska jag klä ut nån till robert aschberg och ringa henne via videosamtal? eller låtsas ringa från kommunen? eller lura henne att vi tar den så hon säger nej till andra kunder och sedan inte höra av oss..
hämnd ska vi ha. jävla kuk.
liggsår
snälla ge mig vår snälla ge mig vår
kära blogg. idag orkar jag inte gå ut. inte på hela dagen. istället tänker jag gnälla. och vara efter och titta på säsong fyra av Lword och fortsätta vara kär i helena peabody (rachel shalley. eller vad säger jag! det är ingen skådespelare. de finns alla på riktigt!) tänk er att aldrig ägt en bärbar dator, och blott en söndrig dvdspelare ända sedan den ramlade ner på hyttgolvet en riktigt gungig dag på båten för två årsen. förstå då njutningen i att kunna ha datorn i sängen nu! inte 30kilos stationära. utan jag har ju köpt en bärbar nu! lovelovelovelove. hade jag avslutat parentesen? jaa det hade jag. dåså.
program jag saknar:
macgyver (alltid. fast jag har säsong ett, två och fyra på dvd. det är som videofilmer fast på skiva! fiffigt va! det jag skulle komma med ännu en lång perentes här var att, det här är rätt roligt men lite fult, jag köpte dem till jannas 25årsdag. men sen kunde jag inte hålla mig. så nu har jag tittat på alla. hon ska inte få dem längre. de blev mina. men jag har typ aldrig köpt en enda dvdbox i hela mitt liv förutom hasse&tage. och bränd version av scrubs i thailand. fast nu var det ju inte det som var det fula utan att jag tog hennes present. och det fanns ingen chans att jag kunde hålla mig för att berätta det för henne. men jag tror det är gottgjort nu kanske när hon fick en barcelonaresa istället!)
ALF
the kids in the hall
en morgon stod du bara där
