innan bristandet på brist i brist på








det verkar alltid vara dags att göra upp med sina jag eller som om jag inte är kvar i mig men rytm och dagsljus är en annan och fina färgbitarna i vit eldstad som tystar sprakande som för fin när alla håller andan håller upp händerna låter dem passera och förstår inte ritkigt vad som händer. en gång visade visare på hur man skulle bevara det egna. jag kom på ofta hur allt måste finnas. en skarp lukt i farkostens stillaplats minns jag nu! tidsklon tidsklon vi var barn bland vuxna jag vill ha vaknandet nu jag vill

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback