ord är inte i närheten

om lycka var ett ljud vore det prasslet av löv i slottskogen under min rygg. nästa hög ser större ut! spring dit. skratta! tid finns inte.

träden så oändligt långt ovanför att de nuddar det blå taket, håller varandra i sina grenfingrar, och ger mig ett löv på näsan.


Kommentarer
Postat av: Jannan

<3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback