allegro non molto





ibland säger det de inte säger så mycket mer som min tysta stad i en måndad som får stadens själ till musik och lyser i ett fönster där fyra gamla drömmar satt och vinkade in mig men när jag gick vidare kom jag ihåg boken som gör sig påmind med en viskning genom husen.

ni oändliga tankar gör mig nyfiken jag vill smitta med att alltid upptäcka små saker och låt mig tro det.

inget tar slut

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback