ingridofsweden

när jag är sjuk, som typ är aldrig, men när jag väl är det, är jag varje gång övertygad om att jag är döende, och börjar planera och välja musik till min begravning..

hypokondrin går inte ihop med arbetsmoralen, gick tillbaka till jobbet klockan tre på natten efter att ha varit på akuten och fått medicin, och trodde att jag skulle kunna fortsätta jobba..

det är nästan bättre att vara jättesjuk och bara sova än nu när man börjar bli RASTLÖS som om man inte var det nog innan..

appropå..

måste nämna: mirjam fixade förra veckan först annas hår, sedan mitt, på sin salong, efter stängning, med begynnande bihåleinflammatiom till klockan elva på kvällen!

appropå..

anna sprang glatt runt på ströget och erotikmuséet, vi tog en öl på nån mysig tvärgata.. hon kände att hon var lite yr kanske.. kom hem och hade 39.7 i temp..

appropå..

det är nu jag ska skriva om när en tredje kompis kämpade i vietnamkriget med blodiga stumpar och bar små vietnamesiska pojkar genom djungeln medan napalmbomberna öste ner.. nä..
kom att tänka på en annan historia. om när min familj blev magsjuka när vi var i danmark. alla utom jag. jag tror jag var runt sju år. de låg dåliga på hotellet, men jag ville ju fortfarande gå på legoland. så jag åkte ensam med turistbussen med alla familjer, och guiden frågade om nån kunde tänka sig ta hand om en extra liten unge. jag minns att varenda familj sa ja, jag hade nog t o m börjat leka med nån kille i en av familjerna, inte för att jag charmade dem men säkert för att ingen ville vara sämre än den andra. smart drag gjorde jag. jag sa nej till allihop! och gick med guiden istället. byebye suckers. han visste ju de bästa grejerna att gå till och kände personal där och bjöd mig på godis..

de-ess