inte ett val men ett kall

jag vill bara dansa mig yr och hela livet står på händer för oss som inte glömmer att sluta vänta och den här gången höjs taket men jag har aldrig klättrat på väggar när de var inlåsta hade jag hittat ut jag har hoppat från taken som madicken men utan paraply rakt ut mot allt i hela mitt liv och hoppat mellan taken och ramlat och slått mig och hoppat upp igen och tjutit av skratt och fortsatt springa med dånande musik medan gråa siluetter i horisonten tynar bort blir skuggor ingenting jag stal alla färger

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback