historien om polydaktyligranen
julshoppade loss igår!
åkte till mamma sen för att julmysa. och köpa gran.
men granarna var nästan helt slutsålda. det fanns fem tremetersgranar kvar. så då tänkte vi
"skitsamma" för vi var inte ens helt bestämda över att ha gran i år.
men då! tar försäljaren fram, från en hög med uppenbara aldrig-få-sålt-granar, den skev aste, glesaste granen jag sett. och börjar promota den! på härligt TVshopvis.
"den här granen den är speciell. personlig skulle jag vilja säja. det är ingen som har en sånhär vill jag lova! och titta här uppe ser den ut som en ailien!"
jag och mamma tittade på varandra och kunde inte sluta skratta. han försökte verkligen sälja den missbildade granen och pruta ner den! vi skämtade om att tävla med en familj vi känner, kan inte säja vilken, som vi alltid tyckt haft den hemskaste granen. (fast det har vi ju aldrig sagt till dem.) alltså verkligen, direkt från soptippen. förutom ett år, och just det året ursäktade de sig och sa att de inte hittat nån fin.
vi var ju i alla fall tvugna att köpa mongogranen. det gick ju inte att låta bli, när vi börjat skämta om att klä den med samma gräsliga pynt som fulgranfamiljen. hoppet tändes i granförsäljarens ögon. när vi bar iväg på granen lovade vi honom att komma förbi nån dag och visa kort på den färdigpyntad.
sprang sedan ner till "billigt & bra" och köpte det hemskaste pyntet vi kunde hitta. skrikigt blått glitter som mer såg ut som en schalgerboa.
det gjorde nästan ont att pynta granen. för att vi skrattade så mycket. fast det roligaste blir att se min lillebrors min, för vi ska inte säga nåt. mams tycker att det är synd att hon redan haft sin glöggfest...
åkte till mamma sen för att julmysa. och köpa gran.
men granarna var nästan helt slutsålda. det fanns fem tremetersgranar kvar. så då tänkte vi
"skitsamma" för vi var inte ens helt bestämda över att ha gran i år.
men då! tar försäljaren fram, från en hög med uppenbara aldrig-få-sålt-granar, den skev aste, glesaste granen jag sett. och börjar promota den! på härligt TVshopvis.
"den här granen den är speciell. personlig skulle jag vilja säja. det är ingen som har en sånhär vill jag lova! och titta här uppe ser den ut som en ailien!"
jag och mamma tittade på varandra och kunde inte sluta skratta. han försökte verkligen sälja den missbildade granen och pruta ner den! vi skämtade om att tävla med en familj vi känner, kan inte säja vilken, som vi alltid tyckt haft den hemskaste granen. (fast det har vi ju aldrig sagt till dem.) alltså verkligen, direkt från soptippen. förutom ett år, och just det året ursäktade de sig och sa att de inte hittat nån fin.
vi var ju i alla fall tvugna att köpa mongogranen. det gick ju inte att låta bli, när vi börjat skämta om att klä den med samma gräsliga pynt som fulgranfamiljen. hoppet tändes i granförsäljarens ögon. när vi bar iväg på granen lovade vi honom att komma förbi nån dag och visa kort på den färdigpyntad.
sprang sedan ner till "billigt & bra" och köpte det hemskaste pyntet vi kunde hitta. skrikigt blått glitter som mer såg ut som en schalgerboa.
det gjorde nästan ont att pynta granen. för att vi skrattade så mycket. fast det roligaste blir att se min lillebrors min, för vi ska inte säga nåt. mams tycker att det är synd att hon redan haft sin glöggfest...
Kommentarer
Postat av: Janna
VI HITTADE FAKTISKT INGEN FIN DET ÅRET!!!
Trackback