jag landar i vienna

men det stod lika stilla som luften och inget var mig nara men nu valkommen kanslor gud vad jag vill skriva och lukta pa varen hejda overklighetens gapande djup nu ska varlden kannas sann jag ar har och ogonen branner och kylan lockar som tempot jag trodde varlden var stor men den var ett dockhus nu forstar jag att min varld ar storst

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback