ingridofsweden

lyssnar på björn afzelius och tänker på min pappa.

när jag var liten läste du för mig på kvällen. din röst ekade mullrigt när jag låg med huvudet på ditt bröst och lyssnade. den oändliga historien, svarta hårstrån och mörka fräknar på din hud som rörde sig upp och ner när du andades. jag somnade aldrig när du läste men nästan alltid somnade du. när jag började lära mig läsa fortsatte jag att läsa själv när du gått och lagt dig, men det sa jag aldrig för jag ville inte att du skulle missa något av historierna, så jag lyssnade på det igen nästa kväll.