att så trygghet




efter tjugo år i livet kände jag känlsan hemma första gången och nu gror den på fler ställen i mig själv? här bland lika och jag har aldrig sett rastlöshet som ett gift men drivkraft fast vem tänker när man lyssnar.





se längre, kom längre, innerlig. tänk aldrig att du vet mer, var nyfiken.


någon själslig snurrar iväg men får mig alltid att le på riktigt i allt jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback