ingridofsweden

sex saker ni kanske inte visste om mig:

jag har dansat folkdans. en gång i veckan. folkdansgruppen hette näveluren och vi höll till på allégården i haga. låt mig dämpa skrattkramperna en aning genom att tillägga att jag var fem år gammal. jag tror inte att mamma hoppades på en framtida karriär i något folkdanslag för min del. om det handlade om att få mig intresserad av något alternativt så misslyckades hon ändå för min passion genom hela barndomen får bli nästa punkt:
jag var besatt av teenage mutant hero turtles. jag tillhör turtlesgenerationen, vi som lekte turtles 99 procent av vår vakna tid. inget är mer nostalgigivande än mina inspelade turtlesavsnitt från 1991. och när jag, typ en gång om året, får för mig att titta på dem och skyller på nostalgibehov och lägger till "det är så roligt att se de gamla reklamersnuttarna" så är det ren och skär lögn, here is my confession, jag är fortfarande galen i det! och förresten så är det inte alls en gång om året utan oftare och jag och brorsan köpte alla DVDfilmerna, men de hade bytt ut alla röster -skandal- så jag kan inte titta på dem! men.. att växa upp är överskattat.
jag propagerade för feminism på skötbordet. på dagiset i majorna fick fröknarna höra mig sjunga "åh tjejer ni måste höja era röster för att höras" medan de bytte blöja på mig, innan jag knappt kunde prata. när jag lärde mig prata blev spåren från att mina föräldrar tagit med mig på min första demonstration när jag var 14 dagar gammal tydliga; jag lärde nämligen barnen på dagis ropa "internantionell solidaritet arbetarklassens kampenhet"
jag älskar regn. alltså jag mår verkligen bra när det regnar. känslan går inte att jämföra med något.
jag får all inspiration på natten. jag målar och skriver nästan enbart på nätterna. ibland får jag för mig att typ möblera om mitt i natten också.
jag blir hes när jag är nervös. fast jag blir sällan nervös. nästan aldrig. jag tycker att det mesta i livet pirrar. livet pirrar. men riktigt nervös blir jag bara när jag har en såndär crush...
jag har turnerat med the ark. ska man blotta sig ska man väl göra det ordentligt so here it goes. jag och min dåvarande bästa vän var 15 år, världen var magisk, the ark släppte sitt andra album och vi var frälsta av deras musik. medan hälften av niondeklassarna, i förorten där jag bodde, skaffade barn och planerade hemifrånflytt till lägenheten mittemot mamma eller kanske gården bredvid (där de nu står och röker under fläkten med tillökning på lur i magen) och resten gav sig ut i livet och började på gymnaiset i stan, gav vi oss iväg och såg varenda spelning under the arks höstturné. jag fick gå om första året på schillerska men livserfarenhet i chockerande doser var värt det. dessutom kunde jag nog tagit eaxamen i tågplankning och liftning, eller popbandsefterfestande. efter några konserter fick vi börja sälja tshirts med trummisens flickvän för att komma in på 18årsställena. och på turnéavslutningen, på den där allra sista vemodiga konserten, blev vi tackade på scenen. (min äventyrslystenhet har btw alltid funnits med, när jag var fem år rymde jag till stan med en kompis, vi tog spårvagnen och gick runt på centralstationen i nån timme, sedan åkte vi hem igen.
jag minns vad jag drömt varje natt. skrev drömdagbok i gymnasiet och gjorde mitt projektarbete om drömmar. det undermedvetna är min största fascination.
jag var barnvagnsexpert. i högstadiet jobbade jag extra i en barnvagn- och leksaksaffär. yrkesskadad spanade jag in barnvagnar på stan medan andra kollade in bilar.. "ååh en brio kombivagn med lufthjul, nää det där är ingen tvillingvagn det är en syskonvagn DUH!"