ingridofsweden

energitoppar och dalar, knäpp med fingretsnabbt i vändningar

tankar tankar tankar

vill åka nånstans helt ensam igen nu

och typ tystnad så tyst som det aldrig blir

förra året gör sig påmint cirkeltiden
förra året fick expolsioner av intryck aldrig sin rätta tidsram eller gödningseffekt. friheten och färgskalorna jag saknar det så jävla mycket. skapandets satte sig i rullning och växte, dominoeffekt med växande brickor. uppspärrare. pekarna. samspelet. givarna.



den där boken hon hade med som hette som han skrivit. allt högg till. många värmningar. färg på färg på färg. riktiga människor.



allt smakar bättre såhär års. utflykterna till det luktar gammalt trä.



vem chansar på vilket som förlorar värdet när det sägs. vem kan ro utan. vem ror. vem kan. vem är utan. vem kan ro. vem får ro. vem roar, vem ror, vem tror och vem trodde. vem kan ro utan regn. vem kan ro utan dofter kan lukta som skarpsinnade sinnens yttersta snetändning, (sylvass tand?) nej oroa er inte. om ni visste vad jag visste. ibland skulle jag vilja berätta men då  blir det inte spännande. hittade noteringar om du som ger ord och du som tar orden från mig. du och du.

nya synsätt och åldrande äldre de små små bryggpinnarna flyter osänkbart nowadays.
kaffe blir aldrig för mycket och ja jag gillar jobbet, ganska bra dagen det är dags.

sedan var det där ordet som hela tiden svagt lyser, starkare och starkare, inte blundar jag för det utan ler inne i kindroten.

nåt nytt nåt gammalt nåt lånat nåt längt efter landet och stickade kläder och gummistövlar.

höstkänslad.
succesivt släktforskad. skidbokad.
aldrig verklighetsfattad.
villkommainig. snälla!

flyttläsa är bokoverkligt

påminnelsraderare är ovälkommet


konstgörare plus lär sig

ledigledigledigledig

som många gamla låtar och bussen hem till dig en kylig morgon stannade vi i sängen och snön och storheten i att småstaden inte ströp

det är svårt ibland här att samla splitter och vränga hornhinnorna. lugnet växer med tiden skulle jag vilja säga till ett barn för något årsedan men vad vill jag säga om något år. inget vill jag veta tack så förstå att det inte velat heller. tid går inte, tid kommer.

hade önskat hade önskat.

du skimmererar dagen och eftersmakar fucking gott fan.

jag vill äta hennes klänning. allt som ser ätbart ut är snyggt. alla kläder och hår som är nära färgämnegodis.

myskväll, mer sånt här tack!


<3

cirkeltiden gör alltid kortvariga ögonblickshopp ner i spiralen till under vad som skedde sker i en känsla igen med dofterna kanske och något som inte sågs då just det det efterögat fattar. fina tid. livet nya började för nitton månadersen.



cirkeltiden vill påminna och förbereda tror jag. den håller samman tiden som en fokuseringsförminskare. vågbrytaren kan vara namnet.

utkastens tillhåll.
passar rätt nu också de orden men i andra pusselzoner:


jag drömmer att du är gammal.
inget kan vara nära inpå. allt måste jag fly från en liten bit, klättra upp för en överskådlig blick. jag vill ha en hylla ett hyllplan att kika från.

kanske vara med bara mig själv. lära mig att vara den som drar i tanketrådarna när de fladdrar och spänna och spärra upp och låna ett och annat ord gjorde jag senare i mappar som ligger nära till hands.

nej. höst?

fokus?

ett kryphål?

alla bor i mitt hjärtansvar men jag måste lära mig att det inte är så.

jag behöver verkligen skriva.









min egen huvudknackare hinner ikapp och ögonen blir tunga.

något i sommaren har försvunnit och vindarna är kalla.

har inte tänkt på länge inte skrivit en enda sida.