ingridofsweden

det är nåt stort snurrande surrande i mitt hjärta för dagarna som kommer och går. speciellt skidåkning som kommer om tre dagar.


för avslutningen och starten.

och just det. de små berusningarna.

snart kan jag se hösten också.


snart börjar något nytt.


cirkeltiden igen, känslominnen eller minneskänslan.





men för att utesluta och innesluta.


men påminnelsen om påminnelsen på skrivbordet.






den eviga lärdomen om sig själv. tro aldrig att du känner dig men tro aldrig att du kan se hela jorden eller ta alla i dina händer. ögonblicken är bärande.




livet lärde mig att skratta innan milleniumet var över, borde lånat ut ögonen.

skaffar man om man inte får!

R U D

rastlösheten som ett gift. löd ledord. allt jag inte skrev, bra. utzoomning och oförstålighet, bortförklaringen, så jävla nära uppgivet hellre än!

lugnet, ron och tidsklon med lyft.

jag kan inte ta bort kvällsbesökaren. så snart jag försöker räta ut kryptik bleknar hon och jag ångrar mig hastigt så hon inte försvinner.




det finns och det finns mycket. så som jag kan se.

hej anton om du läser vill jag bara säga att jag har en fin människa till bror som tar bort allt dumt på en sekund och gör det till något roligt

hittar en sida med för många inspirerande bilder

längtar till efter bortlängtet, lite nu är jag vill ha havsvindskind, en bit av roten tros vara separationens tillbehör, jag har alltså vuxit upp där: en sjättedel av mitt liv.


fast jag har pirret i att bli fattigast och lyckligast i världen

nytt




nytt

ja den var vit som en pärla i hemligt utvalt skal

men tanken blev fri med springet i benen

minns allt du brukar råda mig, förklara för mig, ge mig och vårda hjärtan (bådas)

och framtiden.