ingridofsweden

matilda=inspiration! my M-crewmember! miss you.

förra veckan kändes så lång!
mysig helggäst..
klockrenaste inköpen: presenterna, till fröken nyinflyttad i sitt rosa hus, en käpp med inbyggd spritflaska och ringklocka och en ram med visningsbilden kvar från typ 91 föreställande blonda happy family i vita kläder på sommaräng.
sextiotalsstolarna, denmark close to my heart, men som inte gör sig på bild adderat med att jag ska klä om dem.

älskar att jag får fixa min lya från grunden som jag vill!



fick så fina iförvägpresenter av min älskling. som borde bli inredningsarkitekt.
du är en magisk del av mitt liv.

för en halvtimmesen skrev jag på mitt förstahandskontrakt! nu ska vi fira, imorn ska jag måla, och helgen med dess besök har jag längtat efter!

missade lillebrors spelning i lördags! as the sailorgirl i am.
men nu är jag FRI igen och har en miljard projekt och dubbelt så många liter bubblande energi!
vilken vecka det kommer BLIBLI!

..all week!

en eurotrip by train i vår en månad?
eller.
är ju så sugen på att flytta helt till paris med johan.
eller barcelona.
eller.
jobba på lyxkryssare nästa höst?
eller: packar jag väskorna först nästa vinter för en jordenruntresa? så har jag känt. tänkt var jag på väg att skriva. men jag har faktiskt inte tänkt så mycket.

tänk så mycket intressant det går på tv på dagen. typ våra bästa år. och oprah.
på oprah säger en bekymrad kvinna att hon inte kan bajsa på semestern.
en läkare förklarar att det upplever 42 miljoner amerikaner och det kallas "toilet safe syndrom".
man måste vara i en trygg miljö för att slappna av.

ja. det finns många viktiga frågor att engagera sig i här i världen.

man blir lika intresserad som när det står om IDOL på alla löpsedlar. okej, uttjatat att klaga på! jag vet! haha. jag säger ju att jag inte kan vara hemma så här många timmar.


kommer faktiskt att tänka på en fin toilet safe syndrom-berättelse, som utspelar sig på en festival för några årsen. en gammal kompis kunde verkligen inte bajsa någon annanstans än hemma. men efter några dagar var hon bara tvungen. så jag fick uppdraget att sjunga utanför bajamajan. och berätta historier. det tog sin lilla tid för henne ändå. folk som gick förbi såg bara mig stå där för mig själv i pissleran utanför bajamajorna sjungandes och pratandes med mig själv..

usch jag är jättesjuk. men det gör inget, jag är nästan aldrig sjuk annars. förresten det är ett prima tillfälle att lära mig vara hemma en dag! okej, jag inleder experimentet nu! fast jag är liksom redan rastlös bara av att tänka på det.



tänker på sommaren. när man gör allt för att fånga tiden med händerna rinner den mellan fingrarna. åren snurrar fortare och fortare. men att försöka sakta ner tar bara värdefull tid, det enda att göra: blunda och njuta.

tänker på för bara några månadersedan när vi skulle lifta till köpenhamn klockan tre på natten. utan pengar eller ens jackor. men med en silvrig pompom. lyckades övertala en taxichaufför att släppa allt och flytta till köpenhamn med oss. han stängde av taxametern och vi var på väg.
historien tog slut vid kållered. med en skenmanöver. det var kanske bäst så.

när jag blundar spelar du
spårvagnstoner
och jag förstår att det inte är vi som dansar
i färgstarka stövlar
det är staden under våra slitna klackar

http://www.youtube.com/watch?v=dQ5QoSgVCtY

mysigt att vara här hos mamma. promenera, laga tandorikyckling, lyssna på nationalteatern.
jag min lilla socialistunge älskade, när jag var riktigt liten, nationalteaterns barnskiva kåldolmar och kalsipper.
kanske mer passande att sjunga på "alla är rädda för spöken" än "tinnertrasan vandrar mellan husen" .

mammi är så liten och söt. hennes skor ser ut som barnskor. men för att citera henne. "jag är faktikst lång för min längd!" (?)
och: "jag är 156 OCH EN HALV cm"


jag var ganska uttråkad på vagnen ut hit. så jag kom på en lek.
ni vet när man sitter på sätet längst in, närmast fönstret, ger man tecken när man ska gå av så att personen bredvid ska resa på sig. (så man på lagomdrygsvergiesätt slipper öpnna munnen för en främling och säga ursäkta) man börjar pilla med väskan eller kanske stänga jackan och dra åt halsduken, skruva lite på sig.
jag gav iaf de där gå-av-signalerna vid varenda hållplats till mannen som satt bredvid mig. men han gav inte upp. han gjorde ska-jag-resa-på-mig-blicken vid varje stopp.

sådan underhållning missar man när man cyklar.
eller åker taxi.

en rolig taxihistoria från förra lediga veckan tror jag det var, när chaffisen gick in och växlade en femhundring nånstans vid kings head. kvar i baksätet satt jag och lillanna hoppade ut i sina stövlar och började fråga "taxi? taxi?" måste sett sjukt kul ut för ingen taxigubbe var där förutom anna vid "sin" bil med öppen dörr och motorn på.


nu längtar jag till i morgon när helgen börjar. eller den börjar ikväll när lillanna kommer hem till mig. (jag ska också åka hem alltså.)
i morgon biljard och lördag utgång deluxe.
jag kom på för tredje gången att vit kan man vara när man blir jättegammal typ 30.  (ska bara dra ner på det från fem av sex dagar till typ tre.)
jag är faktiskt vit varannan vecka och i lördags missade jag gretas 10årsjubileum och nya klubben på respekt. alla ringde och jag kände mig stolt som bangade!


F E S T P E P P


längtar också till SÄLEN ÖVER NYÅR!

är sådär skönt trött i hela kroppen. efter en tuff vecka. när jag kom hem hade min bror köpt den nyaste boken, av en av mina favoritförfattare, till mig. ååh, nu ska jag läsa den i ett varmt bad.
sedan ikväll får johan lite inte så quality time med en tröttismig. men ändå. för jag har inte fått den traditionsenliga kramen och ciggen vid terminalen den här veckan. bara när jag gick på.

det finns vaniljte i skåpet. penslar och dukar i ett annat. pirr i min mage. ord i mina fingrar. musik i min dator.
och present till mamma i väskan. henne ska jag till imorn. efter mitt namn är rachel corrie med anna.
och det är höst. min höst.

´
jag saknar min lillebror!